Ormsjös Gästbok

Hej Ove!
Ser att skriver mål,det kan ju vara roligt men det svåry tala/förstå vad so menas.
Du skriver att Valfrid var ingejör,vad jag hört via min mamma Agnes Isaksson, hon har alldrig nämnt något om att han,inte hade några sådana studier.
Vafrid var ju mammas morbror.
Det var länge sedan jag pratade med dig om vår hemmbyggd.
Träffade Karin i sommras på Ormsjödagen.
Börje är han kvar i Sunsvall,träffade honom några gånger i Helgim vid 3 storea tallar och två fika bord.
När man var ung vid 7-10 år brukade vi fträffas uppå Månbergt, då vi måste vara i getskogen ett partre veckor varje sommar.
Staffan Edström och Stig Vestergren var med
Ha det bra,

Det är inte alls roligt när klåfingrade går in på hemsidan bara för
att förstöra vad man i sina bästa ambitioner försöker göra något bra
av. Vad jag förstår så är det att man måste skapa sig brandväggar och
virusprogram för att skydda sig mot angrepp. Själv så prenumerar jag
för några få kronor per/år för att skydda datorn och mig själv mot
dessa angrepp. Tycker nog att det fungrar hyfsat. Men varför kan dessa
hackare gå in på vår hemsida i ren illvilja, och hur kan dom hålla på.
Skulle själv nog kunna tänka mig att skriva mer, om det inte vore för
dessa angrepp

Att "hurr" fettisdag i Månsbergsvältan blev ett begrepp i Ö. Ormsjö
på Ingenjören Valfrid Forsgrens tid. Många voro de som försökte att
med skidor, brädlappar och kartong våga sig på denna bedrift att "hurr"
nedför det 75 m. tvära stupet. Men det var bara Valfrid som medelst sin
stolpkälke vågade sig ända upp. Och många voro de som avrådde honom på
vägen. Men Valfrid svarade att det är ingen fara, för ner kommer jag i
allafall. Och Valfrid är än idag den ende som medelst stolpkälke på toppen av vältan med dödsförakt "hurrade" sig ner över detta stup.
När Valfrid efter några sekunder som upplevdes som minuter landade i ett moln av snö som yrde vida omkring. Så stod där Valfrid upprätt
hållande stolparna krampaktigt som var kvar av kälken i sina händer.
ps.Denna episod har "Knaftarkungen" berättat ds.

TACK ALLA, ingen nämnd & ingen glömd på Min dag.... ♥-LIGT STORT TACK!

Hej alla läsare.
Som ni ser så har denne "rolige" skrivare vaknat igen och visar sina "kunskaper".
VARNING!! Klicka inte på den bifogade länken, den blåa texten, det kan vara förödande för era datorer, säkerhet m m.
Tidigare så tog webbmaster snarast och omgående bort all denna rappakalja till fördel för oss alla.
Jag hoppas innerligen att nuvarande webbmaster ser och tar bort detta inlägg snarast, eller att någon som har kontakter ber honom/henne att ta bort inlägget.

Här är snö, grått och noll.

Angående hembygdsböckerna:
I somras läste jag Ormsjöboken från pärm till pärm och upptäckte att jag gjorde det med helt andra ögon än när den var nyligen utkommen. (Jag tänker inte på "skumrasket" som kommer med åren!) Självklart är det så att inslagen på hemsidorna, berättelserna, ökar intresset och håller det vid liv.

Tack Bengt för dom vänliga orden. Några nya böcker blir det nog inte.
Däremot har jag haft mycket nöje av Erik Jonssons böcker, som varmt
kan rekommenderas. Ormsjöboken och Utvandrarböckerna är ovärderliga för
alla som släktforskar eller om man är intresserad av sin hembygds historia. Vid tillfällen kommer jag att dela med mig av denna. Och Ormsjö hemsida måste få nya deltagare och läsare för sin och bygdens
överlevnad, och där kan alla vara med och lämna sitt bidrag.

TACK Ove.
Tack för alla de intressanta saker du skriver om. Kvarnen, händelserna m m.

När jag läste ditt senaste med anteckningar som Elis hade gjort, så blev jag påmind om mycket.
Detta med "farbror" Ingemars olycka hade jag glömt helt. Ingemar var bror till min farfar Adrian, därav "farbror" för min pappa.

Valter Bergström hade jag totalt glömt bort, men påmindes.
Jag var till morsan i går, och vi pratade om allt detta, även hon hade glömt, och inte på årtionden tänkt på de händelser som du Ove skrivit om.

HUR, hur skall du Ove kunna dokumentera allt som du vet och gör oss andra påminda om? Det är ovärderliga uppgifter du sitter inne med. Tack för att du delar dem med oss andra.
Skriva en bok? Spela in dina berättelser? Stor som smått är väldigt viktigt för hela bygden och vi som kommer därifrån. Det finns nog inget släkte eller familj som inte skulle beröras av och i dina berättelser.

TACK än en gång, och jag hoppas du fortsätter med det du har börjat med och satt i gång. Vi är nog många som är tacksamma för dina kunskaper och minnen och som gärna vill få ta del av flera anteckningar.
Jag ser fram mot nästa anteckning du gör.

Blir det för långa historier för denna gästbok, så varför inte skriva dem under "Forum" där mängden är fri. Där skulle vi vara många som vill följa dig.

Elis har antecknat alla olyckor under 1900-talet där han
kände personerna. Här är några av dom.

Den 23 mars 1953 omkom Isak Isaksson i Västvattenbäcken när
en isbröt lossade vid arbete med timmerrännan.

Den 27 juni 1963 blev Ingmar Persson påkörd och dödad när
han lämnat mjölkhinkarna om morgonen.

Den 21 maj 1985 hälsade Valter Bergström på Elis. Och på
kvällen fick Elis bud om att Valter drunknat vid fiske i
Harrsjön.

Söndagen den 26 jan.1986 var Stefan Bergström och uppvaktade
Elis Persson på 75-årsdagen. Dagen efter den 27 jan. när han
var på väg med lastbilen blev han påkörd och dödad av mjölk-
bilen.

Till Elis minne tillägnar jag en dikt av norrlänningen Albert Viksten.

Den värld jag såg i hans ögon....

Nyss höll jag en vän i handen
och såg en värld i hans blick,
och kände mig glad som en lärka,
när jag över ängen gick.

Nu står jag vid graven och gråter,
för den kallnande handens skull-
men världen jag såg i hans öga
kan aldrig förvandlas till mull.