Ormsjös Gästbok

"Visst, Åke Banér, Åke Ingelsson är min kusin. Och Gretas barn är mina tremänningar. Aina och Greta m.fl. ingår min tantmaffia, som jag åker hem och hämtar livsenergi av!
I mitten av -60 talet sommarjobbade jag i skogsplanteringen i Ormsjö med bl.a. din syster Gunvor. Jag bodde hos farfars. Aina förstod att
n´ Severius använde transistorradion till att höra på nyheterna - enbart. Han slösade minsann inte batterierna på nåt annat. Aina tyckte väl att jag behövde komma ut lite på byn och bjöd hem mig. Detta glömmer jag aldrig. En god gärning har evigt liv.
Många år senare blev vi alltså vänner nästan som två jämngamla. Ett gyllene ögonblick var en gång när jag suttit hos henne och ""surrat"" till mörka natten. Jag fick låna ficklampan och hennes skrattande ""kut över lägda"" klingar fortfarande i mina öron
Har tänkt på en sak - den här gästboken har nästan varit död ett tag, tills nu, när Aina liksom har livat upp den. Visst är det märkligt!"

Hojt - God Jul, ett Gott Slut och Gott Nytt År till Er alla och speciellt n´Elis.
Nu är det riktigt julfint i Sundsvall hoppas bara att det nu fortsätter att vara minusgrader de kommande dagarna så vi slipper ishalkan som vi för det mesta har här nere vi kusten under vintrarna.

Läste i tidningen om nedläggningen av mackar pga någon EU-regel!?
Kommer det att påverka våran mack i Ormsjö?????
n´Åke

PS Ang. syftningsfel i tidigare inlaga från mig - det är Bengt jag hoppas få träffa.....DS

Genom N´Ove kan jäg skick n´ julhälsning tell all som jäg
känn ihela varla å i alla rika. Sjalv så ske jäg fira min nittio-
sjunde julafta oppe i Granberge, vä sösterdotra å släkta.
Hälsningar N´Elis

Önskar alla Ormsjöbor, i när och fjärran,en riktigt fridsam
och glädjefylld Jul. Och att det nya året blir ett bra år, och helst
lite bättre än det gamla.
Hälsningar Ove m.fam.

Hej igen alla läsare och tack Lena för dina ord om min mor Aina. (Ingelsson?? jag minns en som hette Åke Ingelsson från min skoltid i Ormsjö - är ni släkt??) Jag skall kolla in din bok i affär´n nästa gång.
Det blir så mycket lättare att acceptera hennes frånvaro när så många kan återberätta hur de upplevde henne som närvarande medmänniska. Ni skall veta att vi, dvs Aina och jag inte alltid delade åsikter och synpunkter. Hon slutade nog aldrig att uppfostra mig och vi hade genom åren många meningsskiljaktigheter, dock var vi alltid goda vänner och accepterade varandras ståndpunkter samt tog lärdom av varandra.
Avslutar som n´Kjell - nu snöar det igen så nu måst man skotta imorgonbitti - ifjol skotta jag bara en gång före jul - om jag minns rätt.
Men jag fördrar en vit snöig jul istället för den gråa isiga vi haft många år
n´Åke

Det känns förmätet att jag, som kände Aina så kort tid, skriver något om henne. Fast nog säger det en del om hennes dignitet, det outplånliga intryck denna kraftkälla till människa gjorde redan vid första mötet. Tacksam för att jag fick träffa Aina i detta livet.
Vill också önska alla God Jul och Gott Nytt År. En speciell hälsning till personalen i affären, som tar hand om försäljningen av min bok helt ideellt. Kan inte nog säga hur mycket jag uppskattar detta!
Kram
á Lena

Hej Bengt
Vilket sammanträffande - vi två gamla lekkamrater sitter och skriver i denna trevliga Gästbok av samma anledning och vid exakt samma tidpunkt.
Tack för de fina orden och minnena om Aina och ditt fina budskap om vår vän döden.
Jag hoppas att vi får träffas snart
n`Åke

Hej igen ...andra delen
Nu har Aina lämnat oss och hon har återförenats med Helge i en annan värld där de gemensamt åter kan besöka alla sina ”bätterställen”. Snart går jag själv också in i en ”ny väld”, då jag blir pensionär, och hoppas då kunna vistats oftare och under längre perioder uppe i Ormsjö på Iljasgården. Jag har dessutom blivit medveten om att det finns många andra fantastiska och kunniga personligheter i den omedelbara närheten av vår gård. Jag tänker då i första hand på n´Lars-Erik, a´Greta och n´Olle å´ a´Anny, som jag fått tillfälle att träffa ett flertal gånger den sista tiden. Alla dessa vill jag tacka speciellt för att de på olika sätt bidragit till glädjen och stöttat mig och mina närmaste under denna tid.
Tack! - Lars-Erik för den enastående uttömmande redovisningen av vilka som bor i byn idag från första till sista gården. Eftersom jag inte bott i byn på 45 år och dessutom vid mina korta besök hemmavid främst focuserat på Aina och Helge, så hade jag glömt det mesta.
Tack! - Greta för de fantastiskt goda struvorna, kaffet och pratstunden där du tillsammans med min svåger Roland redde ut mycket om boende gammalt tillbaka i er hemby Högland. Jag instämmer med Sonja Forsgren, Greta är som en uppslagsbok med ett fantastiskt minne trots sina 93 år och dessutom glad och pigg med både hörsel och syn i gott skick.
Tack! – Olle och Anny för att ni tar rätt på posten, kollar huset, alla goda råd mm och de trevliga pratstunderna samt kaffet med gott doppa.
Jag vill även tacka a´Marie och n´Kjell m.fl på affär´n, som är en guldgruva, för deras trevliga bemötande och den service ni bjuder på. Ni har betytt mycket för vår Aina de senaste åren och gjort det möjligt för henne att bo kvar hemma i Ormsjö in i det sista.
Jag slutar med en hälsning om ett återseende efter Trettonhelgen då jag kommer upp inför begravningen av Aina fredagen den 9/1, vilket kommer att bli en minnesvärd dag i mitt liv.
Tills vi hörs nästa gång – HOJT! – och jag lovar att fatta mig kortare då…….n´Åke

Hej alla Ormsjöbor inkl alla som bor i förorterna Östra Ormsjö, Knaften, Mon och Granlia´ samt alla ”utflyttade” som fortfarande har ett hjärta som klappar för Ormsjö och naturligtvis alla andra som händelsevis tittar in på denna trevliga hemsida.
Först och främst vill jag önska Er all en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År - med förhoppningen att 2009 blir ett bra år trots de bistra utsikterna här och runt om i världen.
Idag blev vi påminda om vår kära mor Aina´s bortgång och det känns väldigt overkligt att hon inte finns däruppe längre som ”kontrollant och rapportör” till oss barn med familjer och alla andra livskamrater som hon höll kontakt med. Jag har nog inte riktigt förstått hur ”stor plats” hon egentligen tog i byn och hur mycket hon betytt för alla, ung som gammal, som blivit hennes vänner genom åren. En orsak till detta kan vara att Aina tillhörde den sortens människor som är ”ålderslösa”, dvs hon levde i nuet och behandlade alla lika ung som gammal oberoende av deras härkomst, yrke, kön, förmåga etc. Till mig sa hon ibland när jag tyckte att jag blivit gammal och hon såg så ungdomlig ut – ”Ja, du hinner snart ikapp mig”. Hon hade faktiskt inte en enda ”rynka”, trots hårt arbete i hela sitt 84-åriga liv med mycket sjukdom och lidande de sista åren och allra helst de sista månaderna. En annan orsak är troligen hennes utomordentliga förmåga att förmedla sig dels med det talade ordet men inte minst det skrivna. Hon hade fantastiskt lätt för att skriva och skrev dessutom väldigt prydligt. När hon fattade pennan och skrev så ”flöt orden ut på papperet” – som hon själv uttryckte det - och hon behövde sällan skriva om eller ändra på något.
Jag har under hösten följ Aina i hennes sista kamp, tidvis på mycket nära håll då jag varit hos henne på Kvarnbäcken samt dagarna i november då hon fick vara hemma i Ormsjö för sista gången. Det har varit både smärtsamt och tröttande men samtidigt väldigt lärorikt och stimulerande och jag inser att detta är en del av livet och det blir vad man själv gör det till. Glädje och sorg är två sinnesstämningar som står varandra väldigt nära och det har jag blivit påmind om otaliga gånger nu under hösten. Forts följer ...n`Åke

Till Ainas alla anhöriga vill jag framföra mitt och mammas deltagande i sorgen och saknaden efter Aina.
Jag har många trevliga minnen tillsammans med Aina och mor Greta, när Aina kom och hälsade på och vi drack kaffe och skämtade tillsammans.
Jag kan se henne komma med sparken eller styra 4-hjulingen uppför backen till mamma för att hälsa på. Jag minns hennes käcka och skämtsamma ton. Hon kunde både ge och ta skämt, men framförallt var Aina en berättande medmänniska. Mamma och Aina hade många trevliga stunder tillsammans, både på telefon och vid köksbordet.

Det var så roligt för oss grannar, när vi nu i höstas vid flera tillfällen fick se att ni barn tog hem Aina för ett besök i hemmet. Det var ljust och livat på gården igen.

Vi som är kvar får skatta oss lyckliga för att vi fick lära känna Aina och den tid vi fick med Aina.

Jag vill slutligen ge er några ord, som kanske kan ge lite tröst och hopp för framtiden.
Läs detta och ta till er det som sägs i djupet av följande:

Ett ljust budskap om döden

Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum
Jag är jag och du är du.
Allt det vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga, familjära namn, tala till mig på samma sätt som du alltid brukade.
Ändra inte ditt tonfall, håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade skratta åt vardagens småting.
Var med mig. Le med mig.
Tänk på mig. Bed för mig.
Låt mitt namn fortsätta att vara en del av din vardag.
Livet betyder detsamma, ingenting har skett som förändrar det.
Livet går vidare, därför att det måste gå vidare.
Varför skulle du sluta tänka på mig för att du inte längre kan se mig.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Jag väntar på dig, för en kort stund, alldeles i närheten.
Allt är bra.